Etikett: planering

I’M CRAZY BUSY RIGHT NOW

Emma Vallin, Organizational & Leadership Consultant

I’M CRAZY BUSY RIGHT NOW

I hear many people saying that work is crazy busy right now. It usually is this time of year. On top of the end of year frenzy, many of us struggle with pressure to deliver more with less resources, often with less clarity.

I listened to a talk by an emergency physician about Triage – a sorting system to allocate limited resources to do as much good as possible. The criteria differ between country and situation, but in essence: when disaster hits, there should be no doubt about whom to treat first.

Without in any way comparing corporate pressure to emergency care, wouldn’t it be great to have a clear-cut way to allocate our personal resources (time, energy, and cognitive capacity) when things get ‘crazy busy’?

As a starting point, ask yourself:
1️⃣ What are my top 3 priorities? (the easy part)
2️⃣ How are they reflected in my calendar? (the painful part)
3️⃣ How can I design my work, so that my most productive time is spent on my top priorities? (the game-changing part)

Or as Steven C would say: When you have too many top priorities, you effectively have no top priorities.

Oplanerad planlöshet

 

Jag är minst sagt en planerande person. När jag berättar för folk om min rullande 5års-plan i Excel ser de vanligtvis ut som de sett en grön giraff flyga över hustaken.

Sedan 2009 har jag varje år i början av januari gjort följande: uppdaterat min 5-års plan, utvärderat och betygsatt föregående år, tagit fram ledord för kommande år samt satt 4-5 mål med tillhörande 15-20 aktiviteter för det nya året.

puzzle-1538246_960_720

 

Någon som redan där börjar ångestsvettas eller funderar på om jag borde prata med någon?

Det har fungerat jättebra för mig och efter varje kvartals- eller halvårsavstämning har jag känt en endorfinkick i storleksordningen tonårshångel på folköl.

Men inför 2016 blev det ingen plan. Det var inte ens ett medvetet beslut och jag upptäckte min avsaknad av plan först i januari 2017. När min förvåning lagt sig insåg jag att det var exakt det jag behövde 2016. Kanske förstod min hjärna på något undermedvetet plan det och tog det säkra före det osäkra och höll tyst om sin planeringspaus (jag hade annars säkert protesterat).

advertising-1429216_960_7202016 var året då jag övervann fertilitetsproblem, genomgick en graviditet fylld av komplikationer och sjukskrivningar, kämpade med ett diskrimineringsfall på jobbet, förlöstes med akut snitt och upplevde det livsomvälvande med att bli förälder. Det hade inte varit någon bra ide att försöka få in det i kolumner och rader.

Ödet log dock mot min planeringsmani och ordnade i alla fall så att graviditeten började kalendervecka 1 i januari och slutade vecka 40 i oktober. Någon slags jävla ordning får det ju ändå vara.

Måste det till en seriekrock i livet för att man ska bryta djupt rotade beteenden?

Om vi istället medvetet utmanar oss att ändra hur vi lever, växer vi lika mycket då? Eller mer?

Idag har jag haft ledigt från föräldraledigheten och gjort min 2017 plan. Jag är stolt över att den görs först i februari och inte innehåller ett enda färg-kodat betygsfält.

Den är dock fortfarande i Excel.