Jag och min sambo var på Spa förra helgen. En födelsedagspresent från min mamma och syster där även barnvakt ingick. Stor grej för oss då det var första natten borta från barnen och potentiellt min första hela natt av sömn på kanske 1 år.
Jag är redan akut medveten om att det finns en före/efter-barn-dimension på det mesta i livet (handla på ICA, duscha, äta, klä på sig, bajsa). Men följande konversationer (aningen saltade) fick mig att förstå den gigantiska skillnaden barn kan ha på ett spabesök
Tjejhelgsgänget:
Tjejhelgstjej 1: Gud vilken snygg baddräkt!
Tjejhelgstjej 2: Tycker du? Jag hade sån ångest och stod och valde i en timma.
Tjejhelgstjej 3: Ska vi ta med ansiktsmaskerna in till bastun? Vi kanske får feeling när vi är där?
Tjejhelgstjej 1: Usch jag vet inte, vi har ju ingen aning om hur det kommer kännas där inne. Gud va jobbigt det blev nu! Kan vi inte bara chilla lite och bestämma sen?
Småbarnsföräldrarna:
Jag: Mamma skriver att Henry var uppe hela natten och de har fått kräksjuka.
Min sambo: Jag känner mig också lite bubblig i magen.
Jag: Kan vi låtsas att vi inte sett meddelandet och bada lite ändå? Jag måste ju ändå pumpa brösten innan vi åker.
Min sambo: Din bikini är trasig.
Jag: Var glad att jag nästan hann raka klart benen i alla fall!
Jag lyssnar fascinerat på tjejernas samtal i omklädningsrummet och beundrar de fullpackade toalettväskorna och matchande underkläderna.
Själv slänger jag snabbt på mig mina brokiga kläderna eftersom kräksjukan eskalerat där hemma. Jag tar en näve gratis-hudlotion ut pumpflaskan på vägen ut och kletar demonstrativt in krämen i pannan som för att säga: vad glada att ni ens hinner känna stress, ha beslutsångest och dessutom prata om det!
Oj vilka olika världar.
Men jag skulle, trots kräkbonanzan, aldrig vilja byta tillbaka.